Vi har alla våra unika särdrag. Vissa av oss är utåtriktade och spontana, medan andra är mer försiktiga och eftertänksamma. Vår personlighet är det som gör oss till dem vi är, och den brukar vara ganska stabil genom livet. Men vad händer när ens tankar, känslor och beteenden är så pass rigida och avvikande att de ställer till med återkommande problem i relationer, arbete och vardag?
Då rör det sig ofta om det vi kallar personlighetsstörningar.
Det här är ett ämne som ofta omges av missförstånd och fördomar. Men bakom begreppet döljer sig människor som kämpar med djupgående svårigheter – och som med rätt hjälp faktiskt kan få det bättre.
En personlighetsstörning innebär inte att man har en tillfällig svacka eller en ”dålig period”. Istället handlar det om ett djupt rotat mönster av upplevelser och beteenden som skiljer sig markant från det som samhället förväntar sig.
Mönstret brukar ta form under ungdomsåren eller i tidig vuxenålder och är stabilt över tid. Det påverkar i regel hur man:
Uppfattar och tolkar sig själv och andra (kognitioner).
Känner och uttrycker känslor (affektivitet).
Fungerar tillsammans med andra i sociala sammanhang och relationer.
Hanterar impulser och svåra situationer.
Dessa mönster leder ofta till ett stort eget lidande eller svårigheter att fungera i samhället, vilket är anledningen till att tillståndet räknas som en psykiatrisk diagnos.
Inom psykiatrin brukar man dela in personlighetsstörningar i tre olika grupper (kluster) baserat på gemensamma drag:
Kluster A (Det udda eller excentriska klustret): Hit hör tillstånd som paranoid eller schizotyp personlighetsstörning, där personer kan uppvisa ett misstänksamt eller avskilt beteende.
Kluster B (Det dramatiska, emotionella eller oberäkneliga klustret): Detta innefattar till exempel emotionellt instabil personlighetsstörning (även känd som BPD eller borderline) samt narcissistisk personlighetsstörning, där känsloreglering och relationer ofta präglas av starka kast.
Kluster C (Det ängsliga eller osäkra klustret): Hit räknas tvångsmässig eller undvikande personlighetsstörning, där rädsla, perfektionism eller stark ängslighet står i centrum.
En vanlig myt är att personlighetsstörningar är omöjliga att behandla. Så är det inte. Även om personlighetsdrag är stabila, kan man med professionellt stöd lära sig att hantera de delar som skapar lidande och förstör relationer.
Idag finns det specialiserade psykoterapimetoder, såsom dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT), som har visat mycket goda resultat. Behandlingen handlar om att öka sin självkänedom, reglera svåra känslor och utveckla friskare sätt att relatera till andra på.
Att leva med eller möta personlighetsstörningar kan vara komplext och krävande. Men kunskap är det första steget för att bryta stigmat och skapa förståelse – både för sig själv och för andra.